Norrländska Korrespondenten – 21 juli 1868, sida 3

ning, ati ännu få tala med grekerna, som medföljt och de officerare, som besökt både barken och briggen. Göthenstjerna mottogs vid Paschans förfallna palats af ett par janitscharer, för hvilka hans tolk framställde hans begäran att ofördröjligen erhålla företräde. Janitscharerne tycktes förvanade öfver en så pockande djerfhet af en christen, men hans begäran blef likväl uppfylld, att paschan skulle underrättas derom. Det dröjde, mot vanan, icke länge, innan palatsets portar öppnades på gnisslande rankiga gangjern. Det inre af Paschans palats utgjorde en besynnerlig sammansättning af prakt och elände. Sjelfva byggnaden, som fordom varit ett mästerstycke af mohrisk architektur var så förfallen, att det såg lifsfarligt ut att gå under de brustna hvalfven. I pittoreska grupper lågo soldater utsträckta på marken, dels rökande sina pipor, dels pratande. Någon disciplin var icke synlig. Ett antal sadlade hästar stodo utmed den ena väggen af borggården. Ett par turkar, som tillhörde paschans närmaste omgifning, införde svenskarne, genom några dyrbart men smaklöst möblerade rum till en sal, der, paschan sjelf, på en matta, öfver hvilken en divan var lagd, thronade, sittande, på sina korslagda ben och med äkta muselmannisk värdighet rökande sin pipa. Han var en gammal gubbe :