Norrländska Korrespondenten – 21 juli 1868, sida 2

fulla sol, belyste topparna af Cyperns berg, visade sig vesterut från ön den svenska briggen, med en främmande flagga och under manövrer, som tycktes röja en ovan befälhafvare. Barkassen var icke synlig. Kanonskotten, som förkunnat strid förut hade upphört. Då briggens besättning blef varse, att Svarta Örn nalkades, tycktes den inse att det var omöjligt att undkomma och den fattade derföre sitt beslut att sätta briggen på land. Briggen föll derföre af från sin kurs och vände stäfven mot klipporna, som här och der uppstucko mörka hjessor ur vågorna omkring den bergiga udden. Men Göthenstjerna använde alla konstgrepp och medel som erfarenhet och klokhet gåfvo vid handen för att förekomma den olycka, som förbereddes. Han fruktade, att barkassen blifvit skjuten i sank och sålunda gätt förlorad. Det var en förlust, som skulle ådraga honom ansvar och som kräfde hämd. I samma ögonblick, som briggen sköt in emellan ett par klippor, sköt fregatten ett skott, för att gifva den befallning att vända. Den Algieriske fången, som behandlades med ädelmod af sin besegrare, stod bredvid honom på halfdäcket, då skottet lossades, och smålog, med ett uttryck af tysi hån, då briggen, i stäl