Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1868, sida 3

tet låg liksom under den Svarte Örnens vinge beordrades några officerare med en afdelning sjö-soldater att gå ombord på barken och undersöka densamma. Då den svenske officeraren steg ombord på barken, kom dess stolta befälhafvare med hotande blickar honom till mötes, åtföljd af der holländske tolken. På sin herres befallning frågade denne, af hvilken anledning man angripit och skadat ett fartyg, till örigt en med Sverige förbunden makt? Hade något krig blifvit förklaradt emellan Algier och Sverige, så vore detta en fullkomlig nyhet för mohrerne. Den svenske officeraren blef något förvånad över en sådan djerfhet, men kan svarade: att kan icke trodde att den Turkiska flaggan var ämnad att beskydda sjöröfveri. Den mohriske befälhafvaren framtog nu sina papper, hvilka utvisade, att han var utsänd på kryssning för Dejens af Algier räknina. vNi har öfverfallit och dorttagit ett svenskt fartyg från redden för Famagustan, förklarade officeraren. Mohren försäkrade att denna beskyllning var fullkomligt osann. Jag vill tala vid er herrer, sade han. Efter ett par ögonblicks tvekan sade löjtnanten: ovälan, jag skall låta föra eder till kapten: Göthenstjerna Löjtnanten lät ett par af sina sjösoldater följa mohren ombord på frePr