Norrländska Korrespondenten – 14 juli 1868, sida 3

förening med ett tal för en hr Lassalle, hwilken lärer wara — eller åtminstone fått tonen för att wara — en folkets man, och i detta tal förklarare F.:Lassalle har nätt samma höga staudpunkt som Kristus för nitton ärhundraten ins tapir Man sann förmedligen, att hwile ten grar of sanning fom än måtte ims plicite liaga i den uttalade satsen, herr Fritsche litwäl efter all sannelithet ej förstod att beröma tet ringaste af den saken, utan blott med nutidens manliga täckhet pladerate efter hwad han hört någen annan säga; retta caktart lära deck ve prenssiska anktoriteterna tyckt att mannens twärsäkerhet gick något för längt. Han blef verföre, fom fagdt, in stämd för gursförsmätelfe. Inför doms foten förklarade han, att han ingalunda täntt på att nerfätta Kristus, utan att han i stället welat upphöja en menniska till honom, hwari wäl icke kunde ligga någon gursförsmärelse. Demstolen tog, såsem rittint war, saken från ven beffetliga sidan och fritände den stackars fare len på en grund, fom juristerna sjelfwa påhittare åt honom, då hang teologi wid förswaret ej räckte få långt, — den nems ligen att monjieur Fritsche blott jemfört ven jförträfftige Lassalle med Kristus i afseente på dennes menskliga egenskaper, hang kärlet för ve fattiga och låga o. s. w. — Moderna i London. G. H.tidn:s korrespondent från London merdelar föl jande om nuwarande moder derstädes: En stor del fruntimmer begagnar korta llädningar, så att hela stöfletten synes. Klädningen bäres öfwer en lila utmärlt underljol of någon ljus färg, wanligen frusad eller kantad med en fin spets, Häds ningen p.ydd med spetsar eller band af grön, gredelin eller annan ljus moder färg, intet lif synes, utan af samma tyg fom flädningen bär man en slags schal, som hänger öfwer axlarna och halfrundt räder på rrggen till lifwet, knytes fors: wis öfwer bröstet och hopbinres battill med en manlig lnutrosett, hwarifrån äns darna hänga ned battill så långa, att de nå slutet af llädningen: dessa ändar äro breda och afrundade ucdåt, schalarna lif: nante de knutna af yllegarn, man hos oss nyttjar om wintern, äro lantade med fina breda spetsar samt ornerade med band af samma färg som klädningens. Hattarna äro ej få må fom i fjol (chignonerna äro Horta, nota bene ej alldeles) och ligga platt på hufwudet, kantade med breda fina silkesspetsar; på sidorna ned: hänga långa band af olika modefärg, lika ledes lantade med spetsar, hwilka band dock ej lnytas under hakan, utan famnmans hållas på midten något under halan med en liten buket lefwande blommor, det aldra wackraste mode man san fe.