och styrmannen återsändes till fartyget med inbjudning både till kaptenen och hans familj, att följande dagen komma i land och vistas i Firminos hus. I samma ögonblick, som styrmannen emottog denna inbjudning, skred förbi honom och köpmannen, en ung beslöjad qvinna, åtföljd af en gammal mörkbrun mohrinna. Den unga qvinnau stannade ett ögonblick, gjorde en rörelse liksom af förundran vid åsynen af styrmannen, nickade derefter vänligt, utan att lyfta sin slöja, åt köpmannen, samt aflägsnade sig utåt gatan. Styrmannen skyndade att emottaga tillsägelserna och aflägsna sig, äfven han. Det unga sjömansögat viile följa den okända skönhetens elastiska gång och behagfulla rörelser. IIan hade dertill så mycket bättre tillfälle, som hon tog vägen ned till hamnen, der äfven hans julle låg. Men der gick hon in i en liten koja. Styrmannen vågade icke uppehålla sig mänga ögonblick, men passade likväl på tillfälle, att i förbigående kasta en blick in igenom kojans fönster, som icke var försedt med något glas, utan bestol endast af en öppen gluzg. Ilan blef då stående liksom förstenad vid anblicken af den syn som visade sig för honom. Den unga qvinnan hade upplyftat sin slöja, så att han kunde urskilja de sköna dragen, på kvilka ett hänförande uttryck af mildhet och höghet uppen