Norrländska Korrespondenten – 7 juli 1868, sida 3

senbuske. Det var nästan för att tala med Chalcas valldeles för mycket blommoro. Skönheten som spred sin glans öfver de unga damernas rad, förfelade emellertid ej att gifva en mäktig tjusningskraft åt denna lefvande blomsterrabatt. En bland de skönaste af balens stjernor var den sjuttonäriga fröken Helena Fahnesköld. Hon var typen för en nordens blonda dotter; det ljusa håret föll i rika lockar åt sidan, en krans af blå blommor lindade sig ikring hennes lockiga kufvud, en ljusblå florsklädning smög sig kring hennes smärta lif och höghvälfda barm och hon skulle i denna drägt ej tagit sig illa ut såsom Sveas skyddsgudiuna i någon tableau vivant; ifall annarg derom varit fråga. Helena vistades endast för tillfället i Stockholm, dit hon åtföljt sina föräldrar. Hennes far var kaptenen vid örlogsflottan Fahnesköld, hvilken saknande egen förmögenhet, uuder åtskilliga år fört handelsfartyg till utrikes hamnar, och nu var på ett besök i Stockholm under vintern, samt såsom en aflägsen slägting till öfverste X. blifvit jemte sin familj inbjuden till balen. Hans fru var ett medelålders fruntimmer, hvars ansigte utvisade, att hon fordom måste mycket liknat sin dotter, sådan denna nu var. De äldre af sällskapet hade dragit