Standard finnes wid 23:dje gatan, nära Madison Avenue i Newyork, ett ensamt af qwinnor besökt spelhus. Utwändigt är tetta hus anspråslöst och drager upp: märksamheten föga till fig. Det skiljer fig på intet sätt från fina grannar till höger och wenster, undantagandes att dess fönsterluckor alltid äro stängda. Då man ringt på klocksträngen, öppnas porten af en dyrbart klädd flicka. Förstugan är i högsta grad elegant och smyckad med dyr bara målningar. Till höger fer man Leda med swanen, till wenster Venus i badet. Första wåningen innehåller ett med luxe utsiradt mottagningsrum, hwari finnes en af Ary Schiffer målad tafla, för hwillen samlare af tonstwerk redan bjudit 20,000 dollars, ehuru förgäfwes. De sruntimmer, hwilla besöka detta fpelhelwete, tillhöra de s. k. bättre tlasserna, och man ser der till och med döttrar af rika föpmän od) högre embetsmän. För de flesta måste spänningen icke wara ny, ty mot förmodan äro de lugna och weta att beherrsta fig. Endast då stora fume mor byta om egarinnor, blifwa de förs lorade nervösa och låta servera fig min efter whiskey. Då och då förswinna wäl äfwen, sedan sista styfwern blifwit bort spelad, diamantringar, brocher och ur. Följande morgon stär då, för att föra mannen eller fadren på willospår, under rubrifen Förloradt i tidningarne eu annons, fom utlofwar en hederlig belös ning åt den, fom återlemnar det förlo rade. Men wanligen kommer aldrig något af det bortkomna tillbaka. — ——T—k—