Norrländska Korrespondenten – 7 juli 1868, sida 3

Om orsakerna till od) medlen emot den s. k. potatissjnkan. Wi hafwa tänkt of, att det för alla odlare af potatis skulle wara af intresse att erfara hwad naturforskare hafwa iafte tagit rörande den få allmänt tända fjuttom, hwaraf potatesen få ofta angripes och sörstöres. Wi wilja derföre i tort het redogöra för de senaste och wigtigaste rön, som derntinnan blifwit gjorda af hu idens mest sramstående botanistår, fås fom de Bary, Pasteur, Kuhn och Örsted. Bland dessa har den sistnämnda utgifs mit en sedermera af Carl Hartman på wårt språk öfwersatt bot Om mwäxtfint: domar, ur hwilten wi inhemta det för nämligaste af hwad wi nugåatt meddela. Det torde wara belant, att potatessintan begynner med små bruna fläckar på bladen, att dessa fläckar isynnerhet i fultig wäderlek hastigt tilltaga i storlek och antal, få att slutligen hela bladet antager en smutsbrun färg och wissnar, samt att alla wertens ofwan jord befintliga delar snart dela samma öde. Någongång afstannar fjufdomen härmed, och knölarne tunna, äfswen om de förlora något af bladens för tidiga bortwissnande, dock wara dugliga; men oftast utbreder den fig äfwen till knölarne, på hwilka den likaleres först wisar sig jom mörtbruna jläckar, som tilltaga i omjäng och djup och slutar med tnölens bortruttnante. Man skall un alltid finna, att dessa sjutdomstecken åtfölrjas af en swamp, fom under mitroskopet befinnes wara en mögelswamp af mycket entel byagnad. Genom de senare årens ihärdiga och lyckliga försök bar man ide allenast upp: