deruppe .... När dina dagar äro slut .... då skall jag återfordra honom af dig. Med en varm välsignelse öfver sin son, dig, och sin späda, hemmavarande dotter, slumrade hon lugnat och fridfullt in i den eviga sömnen. Der är min bekännelse. Den yngling, som vistats i ditt hus, sedan länge, är — din son, jag försäkrar det vid min tro och hopp om evig salighet. Mina svaga bemödanden att leda honom på Guds vägar hafva blifvit välsignade; hans hjerta är rent, han älskar dygden och tror på Gud. Jag dör lugn, endast du förlåter mig. Låt honom inför verlden behålla det namn han bär; men blif honom en öm far .... Ålska honom, ty han förtjenar det. Jag går nu att inför hans mor aflägga den räkenskap, hon fordrade. Gud välsigne eder alla. Bed honom ibland med en vänlig tanke dröja vid minnet af hans fostermor, som outsägligt älskat honom, beder din döende väninna Alexandra Maria v. Stein. Klara tårar glimmade i prostens ögon, under det han läste den bekännelse den döende grefvinnan gjorde. När han slutat, böjde han blicken mot himlen och uttalade sagta en bön. Ett par timmar vandrade han, en