Norrländska Korrespondenten – 26 juni 1868, sida 3

gränsen. Fredrikshall belägras, tages eller kringgås, och de förenade engelska och svenska armeerna marschera på Christiania, som med väpnad hand tages. Sedan kantoneras armeerna i närheten af hufvudstaden, och Norge fär det nöjet att ett halft år underhålla tvänne fiendtliga härar i sjelfva kjertat af landet. — Der ser du, hvad du åstadkommer genom att onödigtvis yppa hvad du vet, då deremot. å andra sidan, kriget i vår blott blir en demonstration för att ge kraft åt hvad som nu förberedes. Kanske blir det ett krig, der intet blod kommer att flyta. Holger red stum och dyster vid v. Steins sida. Han såg sitt fosterland prisgifvet åt en främmande makts godtyckliga förfarande, och han kunde icke hindra det; han var urständsatt att ens befria sig sjelf från de bojor, som tryckte, och huru han än tänkte, fanns ingen utväg ur den labyrinth, hvari ödet kastat honom. Han kunde icke försaka sin kärlek, han kunde icke förråda sitt fädernesland! Hvad skulle han göra? (Forts.