Norrländska Korrespondenten – 23 juni 1868, sida 3

vit smittad af de liberala ideerna, hvilka äfven, ehuru icke så fullkomligt fria, äro ett art af min vördade far, så känner du den riktning mina tankar, i följd af en djup öfvertygelse tagit; och jag vet, moder, att du icke ogillar den herrliga princip, till hvars tjenst jag helgat mitt lif. De religiösa idåer, du med en engels fromhet och tro inplantat hos mig, utgöra min lycka och rikedom; eller med andra ord: Jag tror på Guds godhet och din kärlek, som på ett oskiljaktigt helt och för mig skola dessa himlens och jordens sublima arfvedelar städse vara det högsta goda jag någonsin kan vinna. Huru jag än granskar alla ögonblick i mitt lif, så finner jag mig alltid som föremål för den mest obegränsade och uppoffrande kärlek från din sida. Men, älskade moder, när min kunglige gynnare och vän utsåg mig att utföra sina planer här, och jag med glädje och tacksamhet emottog ett förslag, som jag sjelf af innersta hjerta önskat mig tillfälle att få genomdrifva, då märkte jag, att on fåfängt bekämpad oro grep ditt ömma hjerta, och att du gerna skulle sett, det jag afsagt mig det ärofulla värf, min konungs nåd tilldelat mig. Jag förstod aldrig denna oro. Icke var det någon fara, som du befarade för mig här iden djupaste fred? Det skulle också illa stämt öfverens med dina ädla, storsinnade tänkesätt;