VUTUDE UC fly CH ehttt SYIMOH I VEM U1111 ståthållaren prins Christian Fredrik och gåfwo sig på riksdagen i Eidswold en ny konstitution den 17 Maj 1814. Häraf blef det nödwändigt för Swerge att åter börja kriget, och i första dagarna af Augusti inbröt swenska hären öfwer själen i Norge. Detta krig blef deck belt kort. Redan den 14 Augusti ingick Christian konventionen i Moss. Erligt innehållet i denna lemnade han sjelf oför pröjligen landet, och norska stortinget sammanträdde i Oktober för att öfmers lägga om föreningen med Swerge. Den 20 Oktober war den för of swenskar och norrmän wigtiga dag, då wår halfös öde för framtiden afgjordes. Norae hade att wälja mellan föreningen med Swerge eller ett fortsatt frig, fom swårligen funte sluta annorlunda än med landets under gång. Ä J stortinassalen yttrades den dagen många märleliga ord, ord af den mest glödande fosterlandskärlek, men också af sans och luan och fördomefri uppfattning af de werkligo förhållandena Så yttrade presten Reikesen från Nedenäs amt: Will Swerges tonung ide detta nämligen en förening enligt norska fols kets önskan — vå äro hang affigter ide redliga och norrmännens undergång bes stämd. Då, landsmän! vå låtom of uppbjuda allt, hwad kränkt ära, frihetens förlust och förtwiflan ingifwa oss. Zcke frukta de faran, icke frukta de död och uppoffring, hwilka utsände mia till denna församling; det skola de wisa eder på strideno dag. Då skall enkors och fader: lösas jemmerskri wara en segersång på den fallne krigarens grafhög, men de döendes rossling skall förena sig med de efterlefwandes klagorop och likt hesa fucfar från afgrunden ropa me och förbans nelse öfwer Swerges konung och hans eröfringslust. Då döme Gud mellan oss och honom, när wi ställas till räkenslap för alla wäsens ewige Farer! Grefwe Wedel uppträdde sist bland stortingsmännen. Han hade lånat förut haft en åsigt, som icke öfwerensstämde med den allmänna tonen i landet, och som han af aktning för denna hittills tillbakahållit, men som han nu ansäg sig böra fritt uttala. Han wisade omöjlig heten att funna göra Swerge motstånd. Norges flotta war blott hälften få stark fom den swenska; norska hären utgjorde 20,000 man, men illa flädda och illa födda, mot Swerges 40,000 man krigswanda trupper med utmärkt artilleri och rytteri och med en anförare fådan fom Swerges kronprins Carl Johan. Def utom hade en stor del of norska bären föga luft att fortsätta en strid, fom tofs made få ringa framgång oc allmogen hade wisat fia få owillig, att tmångsåtgärder snart blefwo nödwändiga, och följs derna deraf kunde lätt beräknas. Men huru stora dessa wanskligheter syntes, woro de doc ide de största. Finans ferna innebure en Pandoras askt af bes kymmer och olyckor. Norges sedelmynt bade reran fallit betydligt, och i samma stund kriget bröt löst, skulle de ide blifwa annat än makulatur, och hwarmed skulle vå hären aflönas? En krigsmånad for stade mellan 3 och 4 millioner rikebanlbaler, då deremot de wanliga ftatsinkomsterna utgjorde blott 200,000 rifgbantbaler månadtligen, när handeln och ffeppår farten genom kriget afstannade. Skatterna måste således blifwa till det minsta 20 gånger större, och han frågade, om landet kunde och wille bära denna börra. Grefwen öfwergick derefter till en uns dersökning af den politiska förening med en annan matt, fom war för Norge önskligast, då det bewisligen ide kunde bestå fom isoleradt rike. Han ifrågasatte Dans mark och gaf derpå följande swar: Knaps past fan någon Norrman på allwar nära tankar på en återförening med Danmark, hwars politiska system är få stridande mot Norges fördelar, bwars regerings form är despotisk, bwarest kungen är lagens begynnelse och ända, hwars låge förbjuder all ömsesidig hjelp, hwars förs störda finanser länge hafwa warit ett ordspråk, hwars inwecklade kollegialwäsen dötar all anda, hwars förderfliga karakterslöshet allt för mycket har smittat of. Jcke att tala om att de matter, hwilka hafwa werkat sliljsmessan, nog