Göteborgs Arbetareförenings adress till andra arbetareföreningar angående missbruket och bruket af starka drycker. (Forts. fr. n:o 44.) Wi behöfwa icke inlåta oss på nagra funderingar i nationalckonomi, för att unna wisa, huru stor nationalförlust fom uppstår genom detta tillfredsställande af dryckenskapens njutning. Antag t. ex att en arbetare (wi hemta exemplet ur wår egen klass, men erinra om att förlusten blir större, ju högre wärdet är på den dryck, fom förbrukas) tager fig twenne fus par om dagen på fin egen bekostnad, få gör detta, efter 8 öre för hwarje sup, en utz gift för äret af rmt rdr 58: 40. Antar ga wi nu, att blott 100,000 personer för bruka bränwin för denna fumma, få gör redan det, ehuru werkligheten är tywärr ännu större, pr år rmt rdr 5,840,000. Om dessa 100,000 personer i stället anwändt hwardera sina 58: 40 på bättre klärer och skodon, hwillen skiljnad skulle ide då uppstått! Sträddare och skomalare skulle fått arbete för närmare 6 millioner mera. Genom skräddare och skomalare stulle äfwen tlädesfabrikanterna och garfwarne fått ökad omsättning. Dessa skulle kunnat sysselsätta flera arbetare, än de göra, och) en stigande efterfrågan efter armar skulle i någon mån höjt arbetslönerna. Klädesfabrikanten och garfwaren för: ädla landtmannens som råwaror i deras affär ingående alster: ull och hudar eller skinn, under det ökade inkomster för arv betaren sätta denne i ständ att förbruka andra landtmannawaror. Landtmannen skulle genom denna utsigt till en större förbrukning af hans alster ställa sitt jord: bruk på en sot, som wore mera förmånlig för honom och hans afnämare än nu.