Norrländska Korrespondenten – 9 juni 1868, sida 3

Sålunda skiljdes de båda, för hvilka kärleken varit en förbannelse i stället för en välsignelse. Den hade tidigt slagit rot i deras hjertan; men i stället för en skön blomma, blifvit endast en giftig planta, förderflig för alla som kommo i dess närhet. Och huru olika kunde det ej ha varit! Här finnas sannerligen mysterier i lifvet, dem ingen menniska kan lösa, Men den dag skall komma, då allt blir oss tydligt, som nu är oss mörkt och dunkelt. Everards häftiga insjuknande var för var lilla umgängeskrets en antaglig förevändning till bröllopets uppskjutande. Men snart började man åter undra och fråga; men hvad prydde vi oss om vecldens tomma ord! (Forts.)