git första steget i denna angelägenhet. Everard Arooke, du saknar ej omdöme, ehuru du är så ung, säg, har jag ej rätt? — Alice måste samtycka. Everard såg upp såsom hade han blifvit uppväckt ur en dröm. Det kommer så oförmodadt — det är svårt att afgöra — ni måste noga tänka er före innan ni handlar, mr Vynyard. vJag försäkrar att jag noga besinnat allt: du är en man och skall genast inse billigheten i mitt påstaende; men kusin Susan der med sitt barnsliga pladder om känslor och brustna hjertan, måste så svart som möjligt lägga band på sina egna känslor och försöka öfvertala Alice till detsamma. Tänk att ha ett darhushjon till måg! att se min sköna, älskliga flicka långsamt tyna bort i föräldrahemmet, utan att vara hvarken gammal flicka, enka eller hustru, da hon kunde se Englands förnämsta män vid sina fötter. Jag kan ej längre tåla det; Arthur Sylvester är mig förhatlig; mitt barn får ej bära hans namn. Jag säger er, detta äktenskap mäste upphäfvasb John Vynyard blef allt högljuddare; hans hotande rörelser och uppretade blickar tilldrogo sig så vår uppmärksamhet att vi ej märkte huru som dörren öppnades och att en fjerde person inträdde ibland oss. Det var Alice; hon hade hört allt.