för afsigt att fästa eder uppmärksamhet på andan i den stora rörelse, som gripit of; öfwer all werlden, denna rörelses dels altighet af den allmänna menskliga utwecklingen, några af hindren för densam. mas framgång — af hwilka isynnerhet ett skall blifwa föremål för denna ansprälslösa utgjutelse — och till sist meds let att på samma gång undanrödja hindren och närma oss det i den af of omr fattade rörelse innehållna mål. J allmänhet fattiga och beroende af hwad mi med wåra händers arbete funna förstaffa of, förmå mi, söndrade hwar för fig, föga. En od annan fan wisserligen genom sedligt lefwerne och fträng sparsamhet skaffa fig medmenniskors att: ning och en oberoende ställning. Men större krafter måste till, för att höja hela mår klassDå erfarenheten gaf mid handen, får fom nämndt, att wi enskilda hwar för fig föga förmå derför, låg det nära, att wi stulle genom samlade krafter bjuda till att ernå det sökta. Med tillämpning af den i andra länder med fördel anwända associationeideen började mi arbetare förena oss. Att tanken war god, bewisa just dessa många föreningar mellan arbetare, som uppstått här i landet, alla med ett och samma öppet tilllännagifna mål. Detta arbetareföreningarnes mål är stort, ädelt och patriotistt. De wilja förse fos sterlandet med upplysta och gagneligt mer tande krafter för def utweckling, under det att de med detfamma gifmwa fjelfftänständighet och styrka åt hittills förbisedda samhällsmedlemmar. Arbetareföreningarne äro de medel, ge nom hwilka arbetarellasserna skola skapa ett Amerika i Europa, men ett förädladt Amerika. J Amerila finnas inga yttre rangskilnader. Arbetareföreningarnes mål är att upphäfwa de i Europa ännu beftående, genom att fastställa arbetets rätt till attning, ware fig att det utföres af mannen i den auldsmidda uniformen efter af mannen i blusen, af qwinnan i i fidens llädningen eller henne i den urblekta fits: ljolen. Arbetarföreningarne wilja utföra denna stora sociala förändring, genom att traftigt sprida upplysningens förädlande frufter bland fina medlemmar, genom att gifwa rem lättad tillgång till arbete, ger nom att befordra deras materiela mälstånd, genom att medelst exemplet och den öfwerwakande censur, fom ligger i föreningswäsendet, höja sedernas renhet, genom att lära medlemmarne i kloka an: ordningar kristligt bispringa hwarandra i behofwets stund, genom att lära dem fparfomhet och att Iefwa efter fina tillngar. Målet är stort, ädelt och fosterländskt. Det wärmer hwarje fördomsfri swensk mans och qwinnas hjerta och själ. Ty målet är fosterlandets båtnad — fofterlandets wäl är allas mår sifligaste öns skan. Stalden säger ock: Om ödets stämma ren sagt ut, Hwad länge warit dess beslut, Wålan mitt fosterland! J tysthet andra banor bryt Och slut dig till dig sjelf och knyt J trygghet andra band! På fallna fästens grus ej bygg: Den segerkraft är föga tryng, Som öfwergått fin gräns. Men den är fri och den är stark, Som fäste har på egen mark, Med egen sköld och en trogen mäns. Ditt fall är ffönt och ljuf din lott, Din bana ärorik, om blott Du ger på tiden aft: J andens tempel, odlingens, Hwars spiror söka himlars gräns, Gud har dig till en hörnsten lagt. Sa, låtom oss bryta nya banor och ders med gifwa nya krafter åt mår oldmor Swea, hwars bröst ammat oss, för att wi må äfwen i wår mån möjliggöra hennes utförande af sitt nya fall: odlin: gen! I det fallet skall Hon uppskära gul lene sförrar och niweckla fig i frihet och styrka, stödd af ett folk, fom med sedligt allwar och upplyst medwetande wandrar sin bana, täljer sina öden och anwänder sitt af Herran gifna pund i den allmänna stora ufwecklingen. Men härtill behöfwer