Tidning meddelar ur tillförlig källa den för folkupplysningens alla sanna wänner glädjande underrättelsen, att wid det fammanträde, fom på föranftaltande af folkskoleinstruktören D:r Paijkull nyligen hållits i Linköping med länets foltskoleinspektörer och utserde foltffole: lärare, fattats det beslut, att uti länets folkskolor all läsning aj ftora katekefen7 hädanefter skall wara absolut förs bjuden. — Nidingsdåd. I föndags e. m. — strifwes det i Östg. Corresp. — omkring kl. 3 3, anträffade några unga män här ifrån staden, hwilka woro ute på en lir ten lustseglats med segelbåt, under stark blåst och temligen hög sjö på Roxen, ungefär midt emellan Stjernarp och Twärskogs udde, en ekstock, med faftlästa ådror, drifwande wind för wåg, och i hwilken befunno sig, liggande i en hög på botten af ekstocken, ej mindre än 7 barn, 6 gossar och 1 flicka, af hwilka det äldsta war omkring 11 och den yngsta 53 år gammalt. Sedan de seglande kommii intill ekstocken, upptogo de i fin båt de i högsta nöd ftadra och alldeles förskrämda samt genomwåta barnen och förde dem med sig till staden till fyrkoherden Landelius, som, sedan de hungriga barnen blifwit mättade, wälwilligt ffjutsade vem till Wreta Kloster, der te woro hemma. Angående orsaken till deras iråkade sjönöd, berättade barnen, att de omkrng fl 9 på morgonen begifwit fig till den sista af Bergs slussar, för att meta, och att en dräng ditkommit i fam ma affigt. Barnen fingo upp fiff, men drängen ide. Förargad deröfwer, tog han barnen och kastade dem, det ena efter det andra, i ekstocken, hwilken han sköt ut i sjön och sprang sedan sin wäg, lemnande fålunda de stackars fmå alldeles redlösa åt sitt öde. — Bildning i wåra dagar. Under Carl XI:s tid inträffade, fom man wet, att hexor blefwe å båle brände för trulldom, men att i wåra upplysta dagar dylila anklagelser förelomma, förefaller mer än besynnerligt. Ett dylikt fall har dock inträffat Helt nyligen inför Wallentuna häradsrätt i Upland, der fjerdingss mannen Johan Andersfon i Nöhle mid Abyholms ting instämt landtbrukaren I. Stenberg för det denne skulle trullat bort åtskilliga Andersson tillhöriga nöt: freatur. Förhöret om denna kostliga sak war rätt lustig emedan hr Andersson påstod att hr Stenberg truflat ihjäl alla haus oxar och for. — Trulldomen skulle nemligen tillgått sålunda, att då egaren af ladugården ledde in en ko, alla fönstren sprungo fönder. Anderssons fmä gerska, berört en strut, innehållande åt: ffilligt viefwulstyg, anfölls af folif och tre styfwa karlar, fom resonerat med henne om trulldomen började fälla tårar. Då domaren uppmanade parterna att ide fästa afseende wid truftdomen, fram trädde en äldre qwinna hwillen warit fom wittne inkallad, och förllarade att någon tvulidom ide kunde existera och att hin håle sjelf ide en gång kunde göra det. — Zwenue infallade wittnen, en arbets: karl Waller samt en dragon Plym, in: tygade att de i ladugården sett något af satans anhang i form af fmåftrutar med djefwulstyg, swinswansar, benlnotor och små tidningslappar. Hwilken wändning detta mål tommer att taga, ligger i ödets,