Norrländska Korrespondenten – 29 maj 1868, sida 3

För Lördagsqwällen. Majtankar. En liten blomwäxts slutna knopp stack obemärlt upp ur gräfset under det en Majmorgons dimmor swepte, lilsom dröms mar i en slumrandes själ, öfwer den i hwila försänlta jorden. Annu war allt stumt, men i lilla blommans sköte rörde sig en dunlel dröm, en aning om ljus, om glädje, om något, som skulle utweckla och förfföna hennes lif. Så drömmer barnet om den sol, som uppgå öfwer dess middag, så anar genom liswets långa morgonskymning mennistan det nya ljus, fom wid ett nytt warde skall framstråla och tillintetgöra hwarje stoftgrand af det gamla chaos. Drömmar bli stundom till sanning. Huru skönt att från en glad dröm wadna till den glädje, hwarem den hwiskat. Så blef lilla blommans öde. Majsolen foftade på den ensamma en stråle. Ljuft betagen iände hon ljuset och närwärmen utmjeckla ech försköna hennes lif. Wandraren på wägen tastade nu äfven på henne en blick, sägande: Er huru skönt solen luyser upp den lilla blomman. Jnncrligt tände blomman himlakonungens wälgerning. Hon lunde cv AWALA UG)H?:D: 2