En klok karl. Bill du, före läsare! — säger en anonym betraktare — göra dig förtjent af denna wackra titel, så laga framför allt, att dina affärer äro i ett ypperligt slick. Detta är en tok tarls förnäm sta syftemål. Han lefwer wisserligen han som alla andra: han drar sin spader och dricker sitt glas (i respektabelt fällskap och under strängaste inkognito kan han till och med någon gång taga sig en liten florshufwa), han är en oförwitlig församlingsmedlem, en eftersökt fadder, en betydande kommunalman; men under allt detta släpper han aldrig ur sigte det obetydligaste tillfälle att förbättra sin ekonomista ställning, och går ej ett fjät utan att derpå något är att förtjena, eller gör åtminstone ingenting, det må wara hwad som helst, hwarpå han möj: ligen kan förlora. En flot farl är ärligheten sjelf. Gudbewars! Hwem kan sätta annat i fråga! Han har stor re spett för kännedom om lagen och stulle, om han gjorde fig skyldig till ett uppenbart lagbrott, för alltid hafwa förwerkat sitt namn af Eot larl. Men lagen har fina kryphål, oc här fan det wäl hända att han bättre än någon annan är hemma. J det hela dömmer man honom ej få strängt, om man fer honom förswinna i ett af dessa, blott han wet att anftändigt sopa igen spåren efter fig och framför allt om han utwecklar eller åtminstone wet att bewara sin soliditet. En tlof tarl har många wänner och är ej njngg på brorskalar. Men han wet bättre än någon annan att i rättan tid draga fin DMlats ur ffolan, och har det finaste wädertorn om hwem af bröderna det är, fom härnäst skall flå wantarne i bordet. I allmänhet är han ingen wän af borgenssystemet; denna av. surda, öfwerspända wänskap, fom fordrar att man för hwarandra gör uppoffringar i annat än orden, har alltid i hög grad wäckt hans indignation eller åtlöje, och när någon af hans bekanta behöfwer an lita hans hans hjelpsamhet och anhäller