rande och föraltar alla rabulister och tidz ningsffrifmare. Kejsar Napoleon och grefwe Bismarck ega i honom en af fina mare maste beundrare, och han erlänner willigt att menniskoslägtet i dem lyckats from bringa ett par rigtiga mönsterkarlar af llolhet. Deremot hyfer han den djupaste misssattning för Garibaldi och fan ej nog hjertligt önsta att Victor Emanuel ändtligen skall Hömma efter denne galne landftryfare. Gär man honom rigtigt på lifwet, fall Han kanske i en bråd månd: ning tillstå, att det more det bästa om Ryssland toge oss förit fom filt, att wi stulle finna of: betudligt mycket bättre om wi förenade oss med denna fora och rifa makt, och att äran är bara prat, ja, fris heten bara sräp! HÖwad litteratur, konst och wetenskap angår, få önskar wår män dem i hemlighet bjertligen åt fanders. De sätta blott toliga griller i hufwudet på folt, bidraga att bilda dessa tjusande, men så farliga idealer, efter hwilsa det däraktiga menniskoslägtet är få begärligt, men fom det är en fot farls pligt att befämpa med all den öfwerlägsenhet, hans prattifta blit oc Åsunda förftånd funna förläna hanom. 7OÅh dessutom, tänker han, finnes wäl något befattare än konsten, hwarom man nu för tiden för få mucket tal? Man har fett karlar gråta fom barn wid lösningen af ett poem efter wid betratteljen af hwad fom tilldrar fia inom denna werld af målade bräder, fom fallas feen, eller ännu bättre, falla i förtjusning framför en bit uppspänd wäf, hwarpå någon fantast till målare fladdat några pytsar färg. Kan man tänfa sig någon oförklarligare dumhet? Någon gång händer det dock att han wisar respelt för artister; men då böra de — unter uns — förtjena bra med pengar. Kristina Iilsfon t. er. fan pårälna hans beskyddande bewågenhet. 7Hon tan skapa sig en rätt wacker förmögenhet, om hon får lefwa och är förftåndig säger han med en gillande nick, när han läser de franska tidningarnes entnsiastiska utgintelser. Gus gene Seribe åter, fom lemnade efter sig få många millioner, och Jenny Vind, som bör hafwa åtskilliga sådana insatta hos sin banlir, äro föremål för hans upp: rigtiga beundran, och i fin rangrulla sätter han dem till och med nästan lila högt som sina grannar: grosshandlaren som för: tjenare få mycket på senaste prisi:egrius gen af bränwinet, och brusspatronen, fom gjorde det der stora tapet på spelbanken i Homburg förliden sommar. Wetenskaper och böder tror han, fom sagdt, ide mer än jemnt och rätt. J synnerhet hy: fer han för den s. k. llassiciteten ett fu veränt förakt. Han har aldrig hört att man med några latinska glofor och gres tiffa gudanamn lunnat förtiena ftort mydet här i werlden. Med matematis ten och möjligen äfwen naturwetenskaperna är det dock någonting helt annat, och han wet fulltomligt uppskatta oarvitmetifens stora betydelse för mensklighetens utweckling. Så lefwer oc tän ser on lok larl. Han tror ej mer än han san se med sina ögon och taga på med sitt finger. Han är ej lätt att Mura — detta medwetande är hans stolthet — och han wet att föröla sitt pund och fan Gudskelof! njuta af life wet. Wertden fer honom wänligt an. Hon öfwerser ej ogerna med hans små brister och är alltid tillreds att förkunna hans förtjenster. Någon gåna händer det wäl, att en afundsman förklarar Honom för en mammous träl, en krass materia: list; men wanligen är någon godhjertad person till handa, fom fon upplysa att mår wän gör ofautligt mycket godt, fom ingen wet af, och man fan ej annat än buga fia för denna misstända dygd. Man kan föreställa fig furu många blommor och loftal offras honom af hans wänner och hans herde, när han lagt fina trötta ögon tillbopa och hwilar mellan fyra brä der, och huru pressen med den mest rör: da fondoleansemin slyndar att förklara honom för en af ortens mest framftående personligheter. Du finner denna bild tarrilerad, wärdaste läsare. Må så wara! J alla fall är den striswen utan alla lokala eller personliga hänsystningar, och mi bedja derföre att få taga ftrumpebandsordens devis till motto: Honni eoit qui mal y pense! ÅÄttiotre mennisior omlomna. 2 Ä om fluor AU C—