Norrländska Korrespondenten – 19 maj 1868, sida 3

ö uttala: Bagom brate! (i Gud, broder!). När den ene fär höra detta skall han våga lifvet för den andre, han skall störta sig i elden, i vattnet mot bajonetterna i drabbningens vildaste tummel, om det så påfordras, och söndertrampad och krossad skall han upplyfta sin hand och vinka den räddade sitt farväl. Under detta samtal, som på det högsta slog an på min fantasi, hade vi kommit ur skogen och sågo framför oss en dyig ängsmark, som slutade med en hög kulle, på hvars spets en hvit byggnad skimrade i solljuset. Det var czardackan, och med många svårigheter och stor tidspillan tillryggalade vi den oländiga vägen dit. Det var redan middag då vi ankommo till foten af kullen, der vår skjutsbonde spände från hästarne och vi langsamt begynte stiga uppför en kal gångstig. (Forts.