Norrländska Korrespondenten – 15 maj 1868, sida 3

Ilxvarjehanda. God tröst. Gif er tillfreds, min måg: vill inte fru upphöra med sin yppiga lefnad, så så gör jag henne arflös. — lofanekdot. Bandesson, mär i S:t Dizier, var så lik konung Henrik IV, att högvakten, då denne magistratsperson en gång, efter en uppvaktning hos konungen, gick der förbi rörde spelet på samma sätt som då hans M:t sjelf. passerade. Ilenrik öppnade fönstret och ropade: vÄro vi två knuungar här?? Vakthafvande officeren svarade, att Baudessons likhet med h. m:t hade bedragit vakten. Konungen lät kalla mären, och då han fann att likheten af deras ansigten var den aldra ovanligaste, äfvensom blott ett par ärs skilnad var i deras ålder, frågade han: Var er mor i Bearn omkring den tiden jag föddes? — nej, ers maj:t o svarade Baudesson, men min far vistades der de ären. — Spetsigt. En viss herre berömde mycket sitt ständ, och sade bland annat: Man tar i det ståndet aldrig emot mer än tre slags personer, antingen mycket rikt folk, eller mycket hederligt folk, eller mycket qvickt folk. En af sällskapet svarade; I det fallet måtte ni, min herre, vara mycket rik.— yDe der ruinerna. sade en re