Norrländska Korrespondenten – 15 maj 1868, sida 3

några. För dem återstår således intet annat, än swälta ihjel — och de swälta också ihjel i hundratal! Ja, många tusen skola ytterligare dö, om de ide få hjelp! En blodshämnd. En ung man, wid namn Georg B. Porter omtalades ven 4 Mars i Dubnque Times, fom ut: ges i Jowa i N. Amerita. Hans förs äldrar, bröder, systrar och slägtingar olefwo alla mördade wid Nedwood i Minnes fota wid det stora indianska blodbadet 1861. Han är nu den ende öfwerlefwande, som kan lemna underrättelse om den sorgliga händelsen. Beröfwad inom en timma allt, som han höll kärast på jorden, swor han en dödlig hämnd mot allt, hwad in dianer heter. Porter har och, enligt egen uppgift, på 6 år enfam och blott med tillhjelp af fin reffelbössa sändt ej min dre, än 108 indianer till de jälla jagt: marterna. Han bär på fig ett ftyde rör, omkring 12 tum i längd, och så snart han dödat en indian, gör han en ffåra deri. Etthundraåtta ffåror funna nu räknas. Natt och dag har Han följt indianerna i oländiga skogar och öfwer slätter, i berg od) dal, tilldess knallen från reffelbössan och dödsropet tillfännagaf, att återigen ett rödskinn måst bita i gräfet. Porter sjelf har ej kommit alldeles hel: skinnad undan. Hans kropp är sårad of 11 kulor och sargad på 23 ställen med knif. Hans slägtingar hafwa emellertid blifwit på ett förskräckligt sätt hämnade. — Canibalism i Algeriet. Att fall af menniskoätande på sista tiden föreiommit bland araberna i Algeriet under den der rådande swåra hungersnöden, fram går af följande i franska Meoniteur återgifna skrifwelse från Alger af d. 16 April i Mesfager du Midir: Ertebiffopen i Alger uppfostrar nu sitt palats en ung arabisk flicka, fam blifwit uppta: gen under egendomliga omständigheter. Detta barn hade nemligen, alldeles utom fig af försträckelse, flytt från fina föräldrar och blef upptaget ar den barmbhers tige prelatens agenter. Med ledning af hennes uppgifter förde man henne med fig till hennes faders gourbi och der märtte man en stor hop ben och en besynnerlig lut, hwilta saler antydde tannibalism. Man fragade den sju eller åtta år gamla flickan, fom otonstladt och med rädsla be: rättade hwad hon hade fett. Drabbade, litsom hela den infödda befolkningen, af den yttersta nöd, hade fader och moder kommit öfwerens om att äta upp fina barn, och under det att fadren kraftigt höll offret fast, slog modren det hårdt i hufwudet, till dess det war dödt. Pa detta sätt slog man ihjel och åt upp fyra barn efter hwarandra; det femte och sista — den af erkebiskopen upptagna flickan — undslapp lyckligtwis samma öde.