Norrländska Korrespondenten – 15 maj 1868, sida 3

sande till sin skjutsbonde, äro öfver tre hundra år gamla. vå svarsde bonden, min grefve bygger i sin park såna som han säger ska vara tusen år. — En flicka infann sig häromdagen hos en köpman och begärde ett skålp. kaffe. Det expedierades genast cch köpmannen tömde på hennes begäran kaffet i en lerkruka, som hon hade i sin korg. För att betala, satte hon krukan från sig på disken och öppnade sin portmonnä, men upptäckte att hon icke hade några småpengar. vJag skall gå och höpa tråd här milt emot, sade hon, voch kommer straxt in igen och betalar. Som hon qvarlemnade krukan med kaffet på disken, gjorde man inga invändningar häremot. Emellertid kom hon icke igen och det befanns, att krukan saknade botten. Kaffet hade hon tagit med sig i korgen. — Rörande längtan. En viss liten fru, hvars man var bortrest, skref sålunda till honom: Jag saknar dig öfverallt; o! att du åter vore hos din trånande maka; jag tänker blott på dig och hvarje morgon och afton. då jag inträder i sängkammaren eller utgår derifrån och ser din nattrock hänga på väggen, tänker jag: om min gubbe i stället sjelf hängde derly