Norrländska Korrespondenten – 12 maj 1868, sida 2

EU AA11111—2——— — — — — —ee — — — — hand på min, i det hon dervid visade mig ringen, som glänste på hennes finger. Du valde en besynnerlig tid och ett besynnerligt sätt för ditt bröllop, sade jag. Det skedde af en händelse, sade hon; omen innan jag fortsätter, måste du sofva en stund; du är utmattad af sorg och ansträngning och ditt hufvud bränner. Hon bar mig nästan in i mitt rum, lade mig på sängen, badade mina tinningar med kallt vatten och satte sig derpå hos mig. Nu måste du höra på hvad jag har att säga dig sade hon. yJag skall icke blifva för viglyftig. Jag ber dig icke förlåta mig, ty hvad jag gjort, är lika mycket till din lycka som till min.9 Tala icke derom, Sylvia, sade jag. Du gjorde endast afseende på din egen lycka, och bekymrade dig icke om min. Du är otacksam, Mattie, ty jag tänkte verkligen på dig sade hon. Men nn skall du få höra hur det gick till. Vi åkte mycket langt, ända till en by, som lag nära sjön. Då började den förfärliga stormen och regne, och vi måste söka skydd i en koja vid vägen. Vädret blef allt värre och värre och folket i kojan försäkrade, att jag icke kunde tänka pa att gå utom dörren förrän andra dagen, Jag frågade A NT handlandon Rlamhern