Norrländska Korrespondenten – 8 maj 1868, sida 3

vVerkligen?o sade jag, i det jag förvånad betraktade henne. DÖDJap, sade hon. Jag tyckte att jag borde säga det till dig. Har du något deremot?) vNej, visst icke, svarade jag, om du sjelf icke har något.o Kom ihåg att jag frågade dig, sade hon, och att du svarade, att jag gerna kunde åka ut med honomv. Med dessa ord lemnade hon mig. Jag har förut sagt, att jag var så van vid Sylvias egenheter, att jag knappast blef förvånad öfver något, som hon gjorde eller sade; icke desto mindre undrade jag öfver detta hennes infall, och under det jag låg och tänkte derpå, föll jag i sömn och sof godt, till dess qvarnklockan, som ringde sex, väckte mig. Det var alldeles mörkt, då miss Pollard kom in och rörde omkring i kakelugnen. (Forts.)