Norrländska Korrespondenten – 8 maj 1868, sida 3

En arbetets och föredömets man. (Ur bref från Stodholm till N.-P.) Under det att det allmänna gör få litet för arbetet, bildningen, konsten och det förädlande nöjet i hufwudstaden, är I bet glädjande att erfara, att det finnes någon enskild, fom med en kraft, fom är beundranswärd, sträfwar i i detta afseende att lyfta hufwudstaden till någon likhet med hwad förhållandet är i öfriga Hufwudstäder i Europa; men lila smärtsamt, som snart sagdt oförklarligt, är det, att myndigheterna wisa allt möjligt motstånd och all upptänklig ogenhet mot dylika gagneliga bemödanden. Guldsmeden Kristian Hammer här uti Stockholm har icke blott inrättat en ständig tonstflits-eller industrintställnig uti fin stora egendom n:o 28 wid Regeringsgatan, der hwarje arbetsalster mot en billig afgift får utftällas och blir sörsåldt och får för intet hwarje dag mellan tlockan 11—3 beses af hwar och en, som finner nöje eller fördel af att taga kännedom om wåra inhemska ar: betsalster, och hwilken utställning upp tager en hel wåning en trappa upp i det stora huset och en stor lägenhet på nedra botten; han Har äfwen i samma hus inrättat den få tallade Odeonteatern. Han har widare i huset n:o 2 wid Drott ninggatan inrättat ett museum för arbetets hiftoria, fom mot en billig afgift får beses hwarje dag klockan emellan 11 och 3, upptagande öfwer sextiotusen num mer uti femton rum od) wärdt öfwer sexhundratusen riksdaler och fom från nordens urinnewånares i solen torkade lerurnor till de finaste linesiska och franffa porslinskärl, från wildens hällviftningar till Benevenuto Cellinis finaste fonftwerk och de skönaste målningar, från vunstafwen till det nyaste boktryck, från wil dens pilbössa till det nyaste gemwäret, från ftenoch bronsswärdet till damafcenerklingan innehåller en af arbetet fjelfskrifwen historia öfwer dess utweckling ända till närwarande tid. Han har, utom Odeaonteatern, efter många strider med de ogena myndighe terna, fom wille förhindra det, inrättat den nya teatern wid Blasieholmshamnen; han har ombestyrt författandet och upp: förandet af det mest frisinnade skädespel, SKlota Gubben, fom gifwits på swenst teater. Myndigheterna eller teatercenfuren ströko och förbjödo uppförandet af detta stycke; Hammer beredde sig tillsälle till särskilt företräde hos kungen oc) ban, mera frisinnad än fina underhafwande, förklarade sig icke hafwa något emot, att ett stycke uppfördes, deri man sjöng den fång, marseliäsen, fom upplyftat hans fa der och honom sjelf till deras platser i samhället. Hammer låter på renna teater ftändigt uppföra stycken, fom iakttaga tea terns bestämmelse att wisa de menskliga