Norrländska Korrespondenten – 5 maj 1868, sida 3

annars måste lemna obegagnade för lafts ning och der förwara sin proviant färsk. Partier af sålunda preserverad mat åro på wäg till England, hwarest prof med denna årsgamla föda skall anställas. Lyckas försöken, så kommer det att göra en stor revolution i lantthushålningen. — En banlstöld, som i djerfhet öfwer träffar allt hwad man hittills hört oms talas i ett land med ordnade förhållanden, begicks natten till den 25 sistl. Mars i Providence, i Förenta ftaterna. Den bank, fom war utfatt för detta tillgrepp, kallas the Scituate National Bank. Wid stölden tillgick på följande sätt: Fyra personer inträngde omkring kl. 2 på mors gonen i kassörens bostad, fom mar belägen omlring 1,000 fot från bantetablisfementet. De lade munkaflar på och bundo honom och hans familj oc twingade ho nom derefter att lemna ifrån fig nyde larne till banlen och tassahwalfwet. En af tjufwarne stannade qwar för att watta fångarne; de andra begåfwo sig till banfen. Då emellertid låsarne woro för krångliga för dem att taga upp oaktadt de hade nycklarne i Handen, återwände de till kassören, lade ett rep omkring dennes hals och ledde Honom i nattdrägt till banten samt twingade honom att upplåsa kassahwalfwet. Allt hwad fom fanns i kontanter, omkring 25,000 dollars, tillgreps och lades i en nattsäck som bofwarne hade med sig; kassören bands med rep för att hindra honom från att göra alarm. Tjufwarne hade sedermera flytt med ett tidigt morgontåg till Boston och ha fe dermera ej kunnat anträffas. — Bref från Qvampolandet. Under denna rubrik läses i Wennersborgs Tid: ning för den 3 April: Den unge A. Erilsson härifrån staden den aflidne Charles J. Anderssons trogne följeslagare, har skrifwit till sina föräldrar härstädes. Brefwet är dateradt den 15 Suli 1867 fålere8 dagen efter det han skref til hr Cen i Cap, men ankom ej bit förr än sistlidne tisdag. Det inne: håller nästan detsamma fom brefwet till Cen, hwarför mi ej anfe nödiat här åter: gifwa det i fin helhet. Eriksson ämnade stanna qwar på platsen, tills elefantjär garne kommo dit, då han hoppades få hjelp att sätta upp en minneswård öfwer Andersson. Här landet — ffrif: wer han — hafwa warit flera engelsmän, fom haft stor bildning, stora tas lenter, warit goda jägare, beryktade pers nom sitt mod och tapperhet, men af dem alla war hr Andersson den meft refpetk: terade få wäl af europgerne fom de swarta infödingarne, den mest älskade och den mest fruktade; hans namn är kändt från portugisiska besittningarna till capska kolonien af nästan hwarje inför ding. Jag sköter nu br Andersons hans del i Qwampolandet och tror, att jag skall få en mängd elfenben detta år. Nä sta år måste jag bortbyta hagelbössan mot reffian, och i stället för att fonfervera fåglar samla elfenben. — Huru swårt det är att få bref fortskaffade till Eriksson, fan man sluta deraf, att E. i sitt bref beklagar fia öfwer att han un der sitt 2-åriga wistande i det främmans de landet ide erhållit något bref hemifrån, oaktadt hang föräldrar under dens na tid afsändt flera bref til honom.