Norrländska Korrespondenten – 1 maj 1868, sida 3

vännner, doktor Strang och miss Pollard. Nu började en sorglig tid, hvarunder dödens engel sväfvade öfver qvarnhuset. Alla egoistiska, upproriska tankar trängdes tillbaka i mörkret, och det krossade hjertat var tacksamt för att kunna glömma den ena smärtan för den andra i detta kaos af alltjemt vaxande sorger. En dag kallade miss Pollard mig ut i förstugan för att berätta en nyhet för mig. ollar du hört att miss Sylvia är förlofvad med major Hatteraick, Mattic?frågade hon. AIIvad den flickan bar varit kokett! Och nu skall hon till slut slå sig ned på EldergowanbJag nästan knuffade min väninna nedför trapporna. Jag ropade emellertid på Luke och bad honom följa henne hem. Uvarför skulle jag vredgas på henne, som aldrig ämnat tillfoga mig nagon smärta? Jag sade derföre vänligt god natt till henne, då jag gick tillbaka till sjukrummet och under dödsengelns vingar sökte skydd mot mina oroliga tankar. Sittande bakom sänggardinerna i det mörka sjukrummet kämpade jag med mitt eget hjerta, tills dess det svaga flämtandet bredvid mig uppfyllde mig med fasa öfver denna mina tankars onaturliga delning under en sådan tid och jag flyttade mig närmare intill sängen och fäste min blick på det li