Norrländska Korrespondenten – 28 april 1868, sida 3

ret, hvilket som en gyllene ström föll ned öfver hennes arm. vJag ville icke störa dig, Mattie; jag visste icke, att du sof, sade hon i en ödmjuk ton. Jag kom in för att tala en stund med dig. Låt oss blifva goda vänner) Vi äro ju mycket goda vännerv, sade jag, vså goda vänner, som vi kunna blifva. Hvad kunna vi ha att tala om? Jag vill icke uppoffra min goda sömnv Du sofver icke alltid om natten. sade hon. Jag kan höra hur oroligt du kastar dig i sängen. Mattie, du har en sorg som du döljer för alla. Öppna ditt hjerta för mig, så skall det blifva mycket bättre för dig. Hvad är det för en besynnerlig idge, som du fått i ditt hufvud?) frågade jag. Gå nu och lägg dig, Sylvia, och lemna mig i fred. vNejy sade hon, vjag låter icke så lätt afvisa mig. Så skall jag säga dig hvad det är, då du icke vill säga det. Du har lofvat Luke Elphinstone att blifva hans hustru, men han älskar en annan högre än dig, och du kan icke tåla honom. Jag kunde nog ha anat det förut, men nu vet jag det. Jag svarade icke på första delen af beskyllningen utan sökte endast försvara mig för den sista delen deraf. Hvem har sagt dig, att jag icke l