Norrländska Korrespondenten – 17 april 1868, sida 2

de hittills warit, i egenskap af poftheme man, befriade, od) att, derest, af brist på medel, hinder för hela postskjutsens ftällande på beting skulle möta, k. m:t då måtte till riksdagen göra den nådiga framställuing, hwartill omständigheterna funna föranleda; att riksdagen måtte anhålla, det k. m:t täcktes genom länsftys relserna noggrannt låta utreda de för: hållanden, fom funna anses betinga de höga bidragen för entreprenadinrättnins gar å alla de ställen, der dessa bidrag uppgå till anmärkningswärdt höga belopp, eller åtminstone der de öfwerstiga 50 rdr på hwarje helt hemman eller för stad enahanda belopp för hwarje fullt hun dratal af stadens innewånare; och att k. m:t måtte för riksdagen framlägga den sålunda åstadkomna utredning jemte för: slag till åtgärder för undanrödjande af missförhållandena. Wid första kammarens sammanträde d. 11 d:s anhöll hr Hazelius, att, för den händelse Her siatsråds (fe under ru: brifen Stockholm) begäran om entledigans de wore att tillskrifwas några politiska anledningar, derom någon upplysning måtte meddelas. H. exe. herr grefwe Manderström återförde i minnet, huru ledes han, då wid förliden riksdag wäcktes fråga om nedsättning i anslagen till uts rilesdepartepartementet, motsatte fig en sådan nedsättning, som icke grundade sig på förutgången utredning, men utlofiwade att taga under öfwerwägande möjliga heten af någon besparing och att i fås dant fall förslag skulle till rilsdagen af: gifwas. Detta hade nu skett; men då rilsdagen ide desto mindre, såsom bekant är, stannat i ett beslut, fom mar ftri: dande mot k. m:ts framställning, hade grefwe Manderström, fom anfåg en ytter: ligare nedsättning ide, för ärendenas ber höriga förwaltning, wara öfwerensstäm mande med rilets sannskyldiga nytta, funnit sig föranlåten anhålla om sitt afsked och lemna embetet åt en efterträdare, som bättre än han förmådde tillwinna fig re presentationens medwerkan. Härefter uppträdde frih. af Ugglas, af hwillens anförande hufwudsakligen fram gick, att de förnämsta skälen till de trenne öfriga statsrådens afgång wore att söla: hwad statsrådet Abelin beträffar, i den behandling den kända frågan om en las boratorii-byggnad rönt mid ritsdagen. Un: der distussionen i andra kammaren hade en ledamot, tillika expeditionschef, meddelat, rörande denna fråga, en upplysning, fom warit för departements-defen obe kant. Då statsrådet Abelin derföre De gärde en återremiss, för att få ärendet närmare utredt, blef denna begäran, i fig sjelf få billig, likwäl afslagen af an: dra kammaren, fom, på grund af ofmannämnda ledamots anförande, nekade det begärda anslaget. Sedermera meddelade upplysningar hade emellertid gifwit wid handen, att de omtalade uppgifterna icke woro fullt faktislka. Emellertid wore denna behandling sårande för en departements: chef, isynnerhet wid hans första beröring med representationen. Hwad statsrådet Lagerstråle angick, hade han redan förut tänkt att afgå; och då han delade ftats rådet Abelins åsigt i denna fråga, anmälde han samtidigt med honom sin önskan att erhålla afsked. Beträffande tal:n sjelf, erinrade han om, att, då det embete, han hittills befsädt aenom fonunaens NAN Åt honom