Norrländska Korrespondenten – 14 april 1868, sida 4

Wilhelmina. Hwarjehanda. Scen på gatan. — Mjulkaste tjenare, herr — kors jag har alldeles glömt namnet! Lindström! —Njukaste tjenare! — Det är wisserligen ide ett pas: sande ställe få här midt på gatan; men herr Lindström träffas få fällan hemma. SHwarmed fan jag få till tjenft? — Jag will perna proponera herr Lindström en affär, hwarwid wi med 10,000 ror på otroligt fort tid skulle kunna förtjena dubbelt. — — — Min herre! jag är ide affärsman. — — Jag wet det, br Lindström, men skulle ni ide wilja teckna er för en aktie på 500 rdr? Jag tecknar mig aldrig för några aftier. — Men war god och befinna, herr Lindström, att det kommer blott an på några hundra ror, och ni har ändä ut: sigt till — Nej, i alla fall — — Om jag blott hade 50 rer för att betala trycknings-omkostnaderna för pro: jeftet! Herr Lindström stulle wäl ide hänvelfewig wilja wara af ven gerheten och låna mig dessa 50 ror på några dagar? Betlagar oändligt! — Jag wäntar just i dag 25 ror ifrån min farbror. Om ni godhetofullt mille läna mig 25 rdr få wore jag i alla fal hjelpt. Tör ögenblicket har jag lika litet att förfoga öfwer 25 ror, fom öfwer 10. —Alltså I ror. Fär jag kanske bedja. Nej, det har ide jag fagt. — Nå, men 5 ror lär ni wäl ändå altid ha hos er! Här fer ni min portmonnå: 1 rer 86 öre är allt hwad jag har. — Nåja — för min stuld torde ni kanske godhetsfullt —? mUrfätta mig! Men jag måfte åta middag och drida kaffe för dessa pennine gar. Farmwäl! — Hm — yr Lindström! Nå, hwad nu då? — Urfäkta! Hr Lindström bar wäl icke hänrelsewis en cigarr? — Stämningsansökan. Till Skytts Härads Allmänna Sommar Ting fom begynnes i Klörup den 12 uti nästa mås nad uppå åboen Jöns Andersson i Rlör rup och Anders Jöneson i L:a Hammar. — För att afgifwa mina påståender Sjuttiofem Ror Åmt, ven förre jom förmynrare för min Stjuftotter Kjersti innehar. — Tjugotwå Ror den senare hela hennes lösöre må begge åläggas att till mia utgifwa nämnde 75 Rer för tet jag nämnde Piga wärdat med all Lifsbergning winnande ett ärs tid under hennes swaga sjukdom. — Af mig fri och öppen talan förbehälles och rätter gångskostnader yrkas. — Rena ven 26:te Maj 1867. Jöns Ölsson — Nytt mordwapen wid dueller. En rått nöjsam historia omnämnes af Jndep. Belges Berliner-korrespondent i anledning af den bekanta utmaning, som Bismark sände prof. Virchow på grund af hans yttrande i deputerate kammaren. Virchow studerade just då specielt tritinimtdomen, hwarom han ocksä fernare strifwit en afhandling. Hans fwar till öfwerbringaren af utmaningen ljöd der före: Min herre, det är jag, fom eger rättigheten att wälja wapen. Här äro twå korfwar; den ena är full med tri: Finer, den andra är fri från fådana. Om hans excellens will göra mig bden äran att spisa frulost bos mig och wälja endera af dessa, så förbinder jag mig att förtära den andra. Ministern fann sia dock ide i detta fått att duellera, och Virchow hörde ingenting widare af Hela