Norrländska Korrespondenten – 14 april 1868, sida 4

O, nu år det saligt ljuft att swärma Med båd själ och tanke, blid oh röft, Och att, tadsamt rörd, fitt hjerta närma Till naturens moderliga bröst. Ja, nu år det åter ljuft att lefwa: Allt är ungdom, skönhet, harmoni. sierran alla sorgsna tankar swäfwa, ch man känner fig få glad, få fri. O, du, gode gifware, deroppe, Skapare så stor och Far så mild. J hwar blomma, hwarje dagens droppe, På hwar wåg, hwar siy mi fe Din bild. Gode Gud, Ditt leende är folen, Wårens balsamdoft Din endedrägt. Dina englar ifrån herrslarstolen Sändas ut att hugna mensktors slägt. Nåd od) kärlek är det språk de tala, Lugn och frid är deras stämmas ljud. OM de komma för att of hugswala, Jde för att bringa wredens bud. Ad, fom lilla blomman, då hon knoppas, Ser mot solen oh får ljus af den, Cå jag blickar upp til Dig och hoppas. Konung, Fader, Ledare oh Wän. Vilhelmina.