Norrländska Korrespondenten – 7 april 1868, sida 3

I långt. Om mr Luke och miss Ashenburst nu ha blifvit vänner, så gläder det mig rätt mycket, och det är intet mer att säga om den saken. Om du endast visste, din gamla toka, tillade Jag, phur långt du är från rätta spåret med dina löjliga ideer Och jag smålog, då jag tänkte på doktorns förlägna väsende i Sylvias närvaro. Hör, min ficka, sade Elspie, i det hon stödde sin haka i sin magra hands, du är alltför ung för att känna till verlden, och alltför stolt och ärlig för att. vaka öfver dina egna rättigheter. Såvida du sjelf vore öppen och vänlig mot din fästman, så kunde du skratta åt alla flickor i verlden, men du visar honom icke en gång ett vänligt leende. Jag skall säga dig en sak, mitt barn, att en man tycker mer om en ung flicka, som ler emot honom och rodnar, då han närmar sig, än om en, som är kall och bedröfvad, äfven om hon är vackrare. Och jag vill säga dig ännu en sak, att om du icke ändrar ditt uppförande mot honom, så blir det Syivia och icke Mattie, som kommer att sitta vid Luke Elphinstones härd. Ve mig! Såg jag icke din moder sväfva förbi mig i mörkret i går afton! Och jag talade till henne och sade; Gå till hvila, fru, och sof i frid. Elspie skall tala med ditt barn, innan morgondagen gått till ända.(Forts.)