Norrländska Korrespondenten – 7 april 1868, sida 3

omwända judar. Uddnäs-målet. (Efter Dalpilen.) Uddnäsmålet förekom d. 27 sistl. Mars åter till behandling. Den ganska ryms liga lokalen, densamma fom wid föregås ende ting — eller Koschells bostad å Uddnäs — war redan från förhandlingarnes början till trängsel fylld. Kor schell, fom t. 23 Mars på aftonen från Stockholm ankommit til härwarande celfängelse, hwarest han alltsedan hållits hättad, antände fl. på slaget 10 till ting8stället åtföljd af en fänagewaldiger, men ålande i ett af honom sjelf förhyrdt, öps pet åkdon. Genom särskild tillåtelse förs des han ofängslad. Sje!:wa ransakningen tog fin början med en af domaren lill åklagaren framställd förfrågan om auledningen till häktningsåtgärden, hwilken förklarates ligga deruti, att K. under misstänkta omständigheter och utan pers mission lemnat orten. Det upplystes wivare, att K. torsdagen den 12 Mears tl. omlring 8 på aftonen begifwit fig från Falun till Swärdsjö i afsigt att resa till Stockholm, för att besöka derftädeg boende anförmantter, uppgifwande K., på tilfrås pan hwarjöre bun ide hedre färdats på jernwän, att han, som inom några vagar åter borde wara hemma, icke bade tid att afbita vet på fredagsmorgonen härifrån till Öcfle afgående tåget, utan hade han derföre redan på torsvagsaftonen benifz wit sig å wäg; lommen lar of wägen have vock K. skiljt sig från den person med hwillen han åkte (det war icke gäll gifwareslsjn:s) samt till fots tillryggalagt den ålerstående delen al wägen till Borgs gärdet, vit han mellan tl. 5 och 6 på morgonen ankom. Uppmärffamajord på huru föga detta sätt att färdas ftod iöfwerensstämmelse med den af K. nyss föres burna brådffan, sökte han komma från denna motsägelje, derigenom att han fade fig hafwa några dagar före afresan af en postiljon erhållit kunskap om att de wanliga wägarna woro få dåliga. Det är förut bekant, att K. på ett oläsliat sätt strifwit fitt namn i dagböckerna på de gästgifwaregårdar han under wägen besökt, och då nu ett par af dessa dags böcker inför domstolen förewisades, befanns det att ingen kunde läsa hwad K. i namnlolumnen tecknat; denne inwände dock, under det att han, seende i dagbos fen, särskildt npprepande hwarje bokstaf i namnet, att han alltid brukade attftafs wa sitt namn sålunda, och vå det nuanmärktes, att det här ide få mycket war fråga om stafningen fom om handstilen, hwilken hos Koschell annars wore mycket redig, swarade han att man icke kunde skrifwa bättre med de pennor, som på gästgifwaregärdarne tillhandahållas; men då widare påpekades besynnerligheten deraf att det i ortkolumnerna af Koschell tecknade namnen på gästgifwaregärdarne wero fulllomligt läsliga, blef han swaret skyldig. För öfrigt förnekade han helt och hället det hang afsiat warit att ryms ma, äfwensom han för osann förklarade uppgiften att han i Stockholm låtit kalla fig Söterberg.