Norrländska Korrespondenten – 7 april 1868, sida 2

hufvud. Han hade en okonstlad beundran för allt engelskt, ett godt hjerta, som ofta sökte lindra de fattigas nöd, hade goda inkomster och ett litet vackert hus straxt utom staden. Han passade kanske icke till en ung flickas ideal, men en qvinna kunde mycket väl välja honom till sin följeslagare och sitt stöd i lifvet. Jag hade förut icke särdeles tänkt på honom eller hans förtjenster, men på senare tiden hade han fatt ett nytt intresse i mina ögon. Jag hade vant mig att betrakta äktenskapet med i hög grad prosaiska blickar, och jag tänkte att det skulle vara bättre för Sylvia att blifva husets prydnad i en god mans hem i det vänliga Streamstown än att blifva en gammal mamsell, lefvande i beroende i det mörka London. Jag var visserligen förvanad öfver hennes öfverströmmande lycksalighet och hennes lilla rhapsodi om kärlek, hvilken jag icke ansåg vara riktigt på sin plats, men hennes karakter hade fallit i min aktning, sedan hon tillstätt för mig, att hon aldrig älskat min broder, och det imaginära band, som hade förenat mig med henne, hade brustit vid denna hennes bekännelse. Jag betraktade henne icke längre som en syter. Beundran och vänskap hyste jag ännu för henne, men romantiken i värt förhållande hade försvunnit. Der fattades något i vårt sällskap