Norrländska Korrespondenten – 3 april 1868, sida 3

af sin faders gråa hår och ett torkadt vinblad från sitt barndomshem! Stackars Sylvia b sade jag, då hon med handen strök sina små skatter, under det jag kände mig något förvirrad af hennes ord. Säg icke stackars, sade hon mildt, i det hon såg så lycklig ut som en drottning; jag måste säga hvad jag hade på hjertatv Sylvia. sade jag, pvill du uppriktigt besvara en fråga? Har du någonsin älskat min bror Dick?) Hon bortvände ett ögonblick sitt hufvud och sade derpa efter en lång paus, under det hon fästade sina strålande gråa ögon på mig: vJag måste inom kort aflägga en annan bekännelse för dig, och jag gör bäst i att aflägga denna först. Jag har aldrig älskat din broder så som jag skulle kunna älska min make. Jag höll af honom, emedan han var god och vänlig, men då jag lofvade att gifta mig med honom, älskade jag en annan. Ja, Mattie, du vänder dig missnöjd bort från mig; jag sade ju förut att jag var fåfäng och verldslig, men jag var åtminstone en lydig dotter mot min far, hvilken höll mycket af din bror och ansåg honom för ett bättre parti än den man, som jag föredrog. Detta är icke så sällsynt i lifvet, Mattie. (Forts.)