Norrländska Korrespondenten – 3 april 1868, sida 3

Oändligheten — och elektriciteten. (Ur Iaturwetenffaplig Boksamling för läsare af alla samhällsklasser, af A. Bernftein.) Af menniskornas alla upptäckter, uppe finningar och naturwetenskapliga sträfwanden, hafwa inga lett till så glänsande resultater, fom de, hwilka wunnits inom elektricitetens område. Det ligger ingen öfwerdrift deri, då man påstår, att trefjerdedelar af alla uppfinningar tillsammanstagna ide uppwäga det ensamt för menniskorna upphöjda, nyttiga och underbara, fom elefs triciteten hitintills har åstadkommit. Räkna wi dertill hwad som enligt all sannolikhet i en nära, eller icke så långt aflägsen, framtid skall komma menniskoslägtet till godo genom ytterligare forffning i denna naturwetenskapsgren, så kan man anse den, säsom den rikaste grenen på menskliga kunskapens träd, af hwars frugt Gud ide skall förbjuda mens niffon att njuta. Då forntivens religiösa sångare wille prisa Guts allmakt, sade de att winden war hans bud, molnen hans wagn och blixten hang tjenare; men nu är detta ide tillräckligt för oändlighetens lof. Wi hafwa bur, fom, snabbare än ftormmins ben, bära wåra tankar och ord från ställe till ställe. På Nordamerikas kuster äro redan celektriska telegrafer inrättare, hwilka från alla Håll gifwa sjöfarande underrättelser, om och hwarifrånen ftorms