finns till gångbara priser; men när war spanmålen få dyr förr i tiden? Bröder! Med nykterhets-förening, som bredes kring hela landet, kunna wi uträtta mycket — ja allt som behöfs i den wäåägen. Bränwinet får ej åtgång, då det ej drickes ar folfet, — utrikes handel med swenskt bränwin lönar ej. Således fär ger sjelfwa förnuftet, att brännerierna måste upphöra, uppköparne för dessa förswinna från wåra torg; och då torde snart den dag wara att förmänta, då hwarje arbetare erhåller bröd nog, ifyns nerhet om han lagt fig tillgodo wärdet för hwad han förr förtärt i bränwin och spritdrycker. Ty den fom förtär en sup af hwad dryck den än wara må, har med ett swäljande förtärt minst en kaka brörs wärte för fia sjelf, för hustru och barn. Den fom super 3 kubiktum om dagen, förstör på ett år 25 a 30 rdr. Den som förtär 6 kubiktum om dagen, förstör säledes efter minuterings-stållenas pris, omkring 60 rdr för ett år, 120 ror för 2 år och så widare. Dessa pengar äro familjens, de ber höfwas bättre än så! Om nyfterhets-föreningarna — som onekligt är — ger hwarje man som ej super, sin egen besparade winst; så synes alt skäl uti att försöka. Ty hwarje sparad skilling är lita god som en wunnen. Om unytterhets föreningarna — fom lika onetligt är — stänga en mängd brännerier, så att spanmälen blir qwar i landet: så börja ej åter att supa! fastän bränwin och spritdrycker bli billigare; ty då blir straxt samma elände. — När folera-fjutdomen börjar att stadna af, plägar man ej ta in laxerande mes del; följven deraf skulle wisa fig. Här i lanvet går åt till bränwin en half million tunnor fär, öfwer en million tunnor potates enligt uppgifter derom, och supes upp 36 millioner riksdaler årligen. Om eetta ej förstördes på det wiset — få bodde mi ej i det fattiga Swerge. Jngen emigrations lusta skulle vå synas till. DÅ hare wi Amerika hems ma. Då hade wi nog!! Bröder! För wärt fofterland!!! för wåra makar! för wåra barn, dessa oftylviga smä! för de gamle och orkeslöse wåra anförmantter! för föredömet för bet uppmwäxande flägtet!!! anrope wieder, wid allt hwad beliat är, inför Gud och menniskor, att således afstå från brutet af alla sprithaltiga drycker. Blygens ej för öfwergången. Tron ej, att det är qwinligt och fegt. Kung Karl den tolfte war ju en man, fajt han mar nytterhetswän. Liknen honom med att hålla edert nykterhetslöfte, så är det nog. Jngen nu har rest så, som han. Jngen har slitit jå ondt, fom han, under ett 18-årigt fälttåg. Jngen nu står ut att frysa, fom ban, fom låg på några halmftums par i Polens och Rysslands snödrifwor — och ingen har wäl bättre kurage än han: han tålde alt, emedan han ej förs tärde spritdrycker. Han drack Adams tlara öl ur fin jernbägare. Måtte wi ställa oss wid hang sida! Och nu, bröder, anbefalle wi eder och ten goda saken i dens hand, fom styrer werlrornes gång. Han rörer ju också menniskors hjertan. Farwäl! Tänken på Gud, konung och fosterlandili Motala mek wertstards nykterhets-föres ning den 7 Februari 1868. A —