vDå Dick lefder, fortfor han, kunde man åtminstone tala ett förståndigt ord med henne, men nu tröttar hennes eviga munterhet mig. vDu kände henne således på den tiden? frågade jag lugnt. Har hon aldrig sagt dig det?v frågade han öfverraskad. Nej, svarade jag, Phon har aldrig sagt mig något om sig sjelf, hvilket äfven var sant. Han rodnade och teg. Jag hade aldrig förr sett honom rodna. Jag plägade besöka henne med Dick, då jag var i London för att uträtta din fars kommissioner, sade han efter en paus. Jag var på den tiden en fattig fan, som nyss kommit till qvarnen, och som miss Asherburst icke nedlåter sig att minnas. vJo. det gör hon, sade jag, ty hon sade en gång, att du berättat för henne, att jag var liten och ful. Så det kommer hon ihåg? sade han med ett skratt, som klingade obehagligt. Tycker hon, att du svarar emot beskrifningen? Hon väntade nog icke att finna dig förlofvad, Mattie? oDet vet hon icke sade jag. Du har ju varit så föga hemma, sedan hon kom, att hon icke kunnat tänka derpå, och jag har aldrig sökt tillfälle att berätta det för henne,förtfor jag, i det jag rodnade vid tanken på hur motbjudande det alltid föreföll mig att för någon omtala mitt förhållande till Luke.