Norrländska Korrespondenten – 20 mars 1868, sida 3

Tag emot denna, min älskades, sade han, osom ett bevis på min kärlek, och bär den som ett bevis på att du vill blifva min hustruAck, nej, nej! svarade jag och försökte dra :a ringen af fingret; ojag har icke tagit emot er kärlek; jag har icke lofvat blifva er hustru. Jag kan hvarken det ena eller det andra, och icke heller bära er ring Min hand var något tjock af kölden, ringen var trång och jag kunde icke få den af. Hur länge den satt på mitt finger och hur den slutligen kom af, skall jag sedan omtala. Luke Elphinstone steg upp, såg på mig och smålog åt mina ansträngningar att aftaga ringen. Detta leende förjagade alli medlidande ur mitt hjerta. Tag det för ett törebud, Mattier, sade han yden vill icke gå af. Du ser sjelf, att du icke kan slippa fran mig. IIvad som skall ske, maste ske. Detta var den riktige Luke, som talade. Måstey upprepade jag, i det jag betraktade honom trotsigt och derpå vände mig bort och gick skyndsamt upp till huset, i det jag räckte ut handen med diamantringen, som om jag väntat att finna en yxa, hvarmed jag kunnat afhugga den. Hvad jag var förbittrad den dagen, under hvilken Elspie på allt sätt sökte få den af. Men hvar skall du väl finna en hättre man? sade Elspie. Barn, barn,