Norrländska Korrespondenten – 20 mars 1868, sida 2

toret, der min far satt ensam med sin sorg, och hade medfört märkvärdiga nyheter. IIan hade nemligen ärft en stor summa penningar, hur mycket sick jag aldrig veta, men till och med i min fars ögon var det ett högst betydligt belopp. IIan hade fått underrättelse derom för tre veckor sedan, just då han stod i begrepp att företaga en resa till London, men han hade icke velat tala om saken, förrän han hade penningarne i sina händer. Under hans frånvaro hade en kris uppstätt i qvarnaflfärerne, och nu kom han tillbaka just lagom för att rädda firmans kredit, och erbjöd sig att insätta en stor summa i affären — på ett vilkor. På hvad sätt detta vilkor framställdes för min far, vet jag icke; deremot skall jag nu berätta hur det meddelades mig. Då jag nu blickar tillbaka, är det svårt att finna en bevekelsegrund. stark nog för att förklara Luke Elphinstones uppförande mot mig. Han måste ha vetat, att jag hade en aning om, att han skulle fria till mig, och att jag hade gjort allt som stod i min makt för att förebygga det. Hvad han fann för nöje uti att besegra en obetydlig flickas vilja, hvilken hvarken var ovanligt vacker eller snillrik eller hade någon hemgift, och som hittills tillbragt sitt lif i ensamhet och tysthet, det vill jag icke försöka gissa. Af min egen