Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1868, sida 4

En droppe watten. En droppe watten, tänkte jag en gång, Lan den wäl bliswa ämnet för en fång? — ÅH Droarför ej? — Daggperlan, som i natten, På blomman glänser, är en droppe matten. Från klippans Höjd nedstörtar under larm En fors, den kastar ffunr mot stenig barm, Miliarder gnistrande krystaller flamma Mot solens glöd. En droppe war hans amma. På fästets pell framträder ljus och mild En stjerna — blickar ned — får se sin bild: Hon ler, och bilden ler, som hon deroppe J spegeln, som är blott en wattendroppe. En yngling nyss från striden kommen är Till hemmet åter till sin älskling der; En glädjens tår i tärnans öga glindrar; — Det är en droppe watten blott, som tindrar. En bleklagd qwinna står wid graswens rand, Der maken slumrar under högens sand; En sorgens tår hon fäller uppå kullen, — Den är en dvoppe matten blott i mullen. Djupt ner i mörkrets oc) förtwiflans werld Der irrar det en skugga blek och tärd, Den arme ffule saligt tjusad fjunga, Fanns blott en droppe watten för hans tunga. O, menniska! din hela lefnadstid, Hwad är wäl denna med sin kamp och strid, Med fina njutningar och fina plågor? En droppe I blott i ewighetens mwågor. (L. n. T.) G. S-n.