Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1868, sida 4

se huru långt man då kunde gå, och huru man ej sktyrde att plåga hwarken fig eller andra. På den tiren, då Hanseförbundet bare uppnått fin största betydenhet, rå pvetsamma föreskref andra stater lagar och gjorde fin wilja till rättesnöre för werldshandeln, war böjelsen för handelsståndet få allmän, att man från städerna all: warligen måste wara betänkt på att förebygga en lonkurens, fom om den grep för widt omkring fia, måste lända de förut intagna ledamöterna af föpmanggillena till stor skada. J följd deraf införde köpmännen, ifynnerhet i norska staden Bergen (vå för tiden den fjerde staden i Hanseförbundet) för de unga handelelärlingarne en pröf: wotid, ett noviciat, fom warade fulla åtta är och bestod i en trefaldig, ganska grym, få kallad tet. Början derutaf utgjorde ven få kallade wattenleken. Wid densamma blef novicen afklädd oc) med tåg trenne gånger dra: gen i wattnet under ett skepp. Derpå slog man honom med fpön, fi att han blödde, och) knappt på fyra weckor kunde blifwa lätt. Sevan följre rökleken. Då blef den unge föpmannen en half timma upphängd i en skorsten, samt under dess fötter en eld upptänd af hår, fiskben och andra illaluktante ämnen; hwarigenom han af den uppkomna röker till den grad led, att han mer röd än lefwande, ja ofta utav medwetande, åter blef nedta: gen. Och nu måste han åter på det förut omtalta sättet med frön låta slå sig. När detta så kallade titsfördrif mar förbi, följde slutligen hutstrykninasleken. Derwid war wanligtwis en stor samlina närwarande af de förnämsta köpmän, fruar och junafrur. För dessa måste kandidaterna först dansa med flera före klärda; hwarefter fyra äfwenledes mur skerare personer i munkdrägt wisade sig försedda med spön, hwarmed de olyckliga ännu wärre än förut misshandlates. Derwid gjordes med pukor och trumpeter ett sådant buller, att man derefter ej kunde höra de olyckligas ämkliga jemmerrop. Hwilken som nu åtta gånger efter hwarandra hade utstått denna tre gånger om året förnyare lek, blef slutligen af förbundets medlemmar förklarad för en fullailtig köpman. Många unga män, fom ej wågade uts sätta fia för dessa arufliga plågor, af: skräcktes helt och hållet derifrån och upp: fyllde derigenom det med denna lek åfyltade ändamålet. Andra wände redan i andra eller tredje året åter om; mångas helsa förstördes för hela lifstiden. Denna inwigning — en alltför ffamtfam benämning på en få arym lek — warade till år 1661, då densamma genom ett offent lint påbur blef afskaffad. En droppe watten. ZZG8SGS . AA 6 —