Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1868, sida 3

må kalla det, tackar jag för den blick jag lyckats få kasta in i ert hjerta. Eldad af denna blick, vågar jag i er väninnas och fostersysters närvaro bönfalla om er hand ... vid Gud, det vore den högsta jordiska lycka jag kunde tänka mig! Och låt nu icke det högst sällsamma i detta ögonblick störande inverka på min dom, utan säg mig utan omsvep — härvid fattade jag hennes hand och såg henne stadigt i de granna ögonen — säg mig; är det verkligen möjligt att Amanda skulle vilja lyckliggöra ett sånt original som jag? ... rodnade och teg; men grefvinnan steg upp och lade hennes händer i mina. — För Gud och kärleken är ingenting omöjligt! — sade hon med sin milda, allvarliga röst — Jag ansvarar för herr Öhrmans lycka; herr Öhrman blir mig ansvarig för Amandas ... och nu vare det sagdt och gjordt! Guds gode englar ledsage eder, mina vänner! . Härvid glänste en tår bakom vännen Öhrmans glasögon och ur sin präktiga silfverdosa tog han sig en pris, en lång oändlig pris ... Der låg någonting af Cesars pveni, vidi, vicil i den der prisen! — Och der har du nu min kärlekshistoria i sammandrag! — fortsatte han — summan är den: jag är den lyckligaste ost under solen, gift sedan 1861