Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1868, sida 3

— Bränslets betydelse. Professor Blomstrand fästade i sitt sista föredrag i Malmö publikens uppmärksamhet på bränslets betydelse för wår tid. Hela wår civilisation kan sägas wara byggd på en enda sak, nemligen bränsle. Wåra fabriker, wåra jernwägar, wära ångfar: tyg äro intet annat än refultatet af vet af bränslet bärflytande wärmet. Om någon händelse skulle twinga oss att ins stränka bränslekomsumtionen till hwad ven mar för 200 år sedan, skulle detta omstörta en mängd fär hällanden och blifwa en större olycka än krig eller pest. J England, der de rikaste ftenfolsaruf: worna finnas, uppgår den årliga bryt: ningen till flera tufen millioner centner och öfas med hwarje år. Man har ber räknat att med en fåran konsumtion Englands kollager efter 200 år skola wara uttömda. Wåra skogar räcka icke eng få länge, få wita lagstiftning ide mera tar dem om hand än hittills. Framtiden synes i tetta afseende ingalunda ljus; men wetenskapen har måhända då hunnit få långt, att den förwandlar fjelfs ma wattnet till brännmaterial. Man wet, att dess ena beständsdel icke blott är brännbar, utan frambrin gar en ganz ffa stark hetta. Hittills har wattnets sönderdelning i stort stött på obfmerminsneliga swårigheter, men detta blir möj: ligen en af den framtiva wetenskapens triumfer. — Dopet i träsket. Under denna ru: brik mertelar Dagens Nybheter för några dagar sedan följande bref från Danderyd: J söndags eftermiddag hade wi Dans derytebor tillfälle att bewista och wara wittnen till en i wår trakt som wi tro, icke förr firad fest. Hos landtbrukaren Carlbäck å Ekeby gård hölls på efter: mirdagen kl. 3—5 bibelförklaring af en person, stockholmare till nation och baps tift till reliaion, i närwaro af. fullt hus. Wid stranden af det s. k. Ekeby träsk skulle en baptiströpelseakt samma afton försiggå. Många åskådare hare af nyr fikenhet infunnit fia, oc omkring kl. 6, sedan solen gått nerv, fom en skara, un: ter afsjungandet af andliga sånger, åtans de ned till dop: eller doppningåsjäDet. Det war en qwinna af tjenande klassen, som skulle fä ett döpelsens bad. Till hennes toalettrum war en riskoja upp: förd i närheten af stranden, men vöpars ren, eller hwad han bör kallas, begaf sig inåt skogen för att omkläda sig och kom så ned till stranden af träsket i en fotsir swart kåpa och barfotad. Han klef ned i den för ändamålet upphuggna wafen (ven unge mannens wackra ansigte förändrade derwid färg, men han höll fia styf), derefter anlände den till dopet kallate flickan omkring 20 år och äfwen flärd i mörk kåpa och tog plats bredmid töparen. Hon blef verefter wederbörligt doppad, och sedan detta war wertstäldt, skyndade fig döparen och ven döpta upp på det bala, omtlädre fig och bes gåfwo sig på män till Ekeby. — Tab före, under och efter ceremonien höllos of döparen, till uppbyggelse för åhörarne. Så många warma tårar hafwa icke fälts i Danderyd på 20 år, som wid detta höatidliga förkylningstillfälle. — Uppmaning till sparsamhet. Måtte alla landets ombud beflita fia om spar samhet, få att landet må rädrvrag från hotande olyckor, hwilket fan ske dermed