Norrländska Korrespondenten – 3 mars 1868, sida 2

gKJO0LOd lAeC TUUuUc TLULHU Tteldnds CW anses utförbart, att man borde göra sig till godo det man hade framför sin, till: äfwentyrs skulle det funna realiseras till nytta. Hr Fredlund begärde ordet och infems nade ett skriftligt anförande etter förslag till en belåningsförening med ständig utställning och försäljning af fabritfdoch handtwertg-arbeten. Hr Wilström uttryckte fin glivje med mötet och ansåg, att det skulle wara på det högsta sorgligt, om ide resultatet deraf skulle, fom han dock hoppades, blifwa godt; att det inlemnade förslanet i hufwudsyfteöfwerensstämdemed hwad han re: ban uttalat, trodde, att ifall mötet gaf sitt bifall till förslaget, det tikwäl swårligen kunde realiferas; widhållande sina pro: positioner, såwida ingen annan wederlade, hwad han sagdt, föreslog nedsättande af en fomite för hwarje sak för att utarbeta förslag, hwilket, få fort ske tunde, måtte wid nästa möte framläggas. Hr Olsson talade för en Panttlåneinrättning förenad med en foltbank, ver arbetaren mot pant eller annan säkerhet funde erhålla lån mot billig ränta, antog, att en sådan inrättning ffulle förebygga fattigdom och minska de fiwåriabe: ter fom uppstå de tider, tå man hwarfen lan få sälja sitt arbete eller få låna pengar. Hr Ordf. förklarade fia derpå för ovdet. Han sade sig föga wara insatt i saken, men förstod att dessa frågor och detta sammanträde ytterst hade sin grund i de förhallanden fom råda, i de pröf ningar fom öfwergå Norrland; och att meningen wäl wore att söka någon hjelp deremot; att man kunde röras till tårar af den hjelp som influtit af de många goda hjertan, som finnas och att, då man längre tiibaka hört talas om och fett exempel af menskligt wåld och hårdhet i såtana fall, wälgörenheten och medtlidsamheten nu warit till den grad stor, att ingen föregående tid kunde uppwisa dess motstycke. En annan fråga wore: Ar det då nyttigt att taga emot? Tal. ansåg widare att frågorna wore djupgående och i grunden, åtminstone i wårt land, få att säga, nya, att dettartroligen härledde sig af att wi från Norrland inhemtat lärtomar, djupa och betytelsefsulla och på jamma gång frestande, och att om mi fortfara med wårt slumrande lif, torde kommande tider medföra ännu swårare bekymmer; att man tycker, att Norrland, eller den del deraf, som wi bebo, är en ganska tarflig torfwa och talar om att fara till Amerika; att Norrland icke är tarfligare än andra länder, än delar af Amerika, under samma latitud; men att driftigheten derstädes utwecklat sia, och företagsamhetsandan kommit så långt, att dess lösen är hjelp ria fielf. Efter denna arundsats werkar hela Mortames rika. Tal. yttrade widare, om det more godt att resa ditöfwer, nekade icke dertill, icke allenast på grund af landets mera fruktbårande egenskaper utan af den der rådande energien, androg det kända, huru bundratals arbetare rest öfwer och der piskats till arbete, att omständigheterna der nödgat dem till en werksamhet, fom war omöjlig i deras eget land etc., att man ide borde klandra Gnd. Finns här vefurfer, frågar man. Ja, jag tror i flera fall, och dessa äro egentligen agfociationer eller föreningar af små krafter till stora J andra länder har fådana fommanflutninaar wisat underwerk. Man klagar öfwer att ingenting fan uträttas, öfw er brist på arbete o. s. w., ja, te medgifwes att, om, man oberedd, utan att ha gjort fia till godo de bättre tider, möter hårda år, få uppstå många fwåra förhållanden. Härwid erinrare tal. om att en mängd resurser förefinnas, men att Norrland minst kommit att tänka på dem. Exempelwis ansörtes beträffanre stora föreningar, ver det fordras större kapitaler det egna uti, att industrien och fabrikerna förminskade i städerna, i ren mån man kom norrut söderifrån; att träwaruhandeln utan twifwel är en af de orsaker, som afledt all tanke på andra företag. Norrom Stockholm finna wi ingen klädesfabrik; norrom Gefle ingen bomullsfabrik, och huru mycket fonfunt meras ide denna wara i Norrland? Att Norrland är linort och såsom sådan den tienligaste för linfabrikater, men eger ins gen enda linnefabrik. Norrland, såsom egande riklig tillaång på wattenfall och