Norrländska Korrespondenten – 3 mars 1868, sida 2

sriktnina, androg penningbristen säåsom skäl för inwändningar, och wanan att tigga staten om hjelp, icke besinnande, att hwad som skänktes ena kommunen mäste tagas af en annan, frågare om detta war rätt, påstod att hjelpen ice skulle sökas utifrån, från andra håll, utan inifrån, från fig sjelf, och att den eljest ide medförde samma wälsignelse. ÅHjelp vig fjelf innebär den enda werkliga hjelpen, och utom denna är all hjelp fåfäng. Swåriaheten att i denna betryckta tid göra besparingar är lätt att inse; men, förtlas rate tal., jag föreställer mig att de till: fälliga swårigheterna ide äro de enda, hwars afhjelpande detta sammanträde afser, utan fastmera för att tunna åftads komma sakernas bättre ordnande för en kommande tiv. Derefter framhöll tal. nödwändigheten och nyttan af åtskilliga inrättningar och föreningar, såsom folk bank, arbetsförening och någon sorts föns vaagffola med föreläsningar och praktiska exempel, samtyckte till hr W:s åsigt rös rande wal af komiterade för frågornas bearbetning; men ansåg deremot hr W:s förslag om föreningar för att motarbeta öfwerflöd och superi säkrast skulle mins nas på upplysningens och civilisationens wäg och instämmande med hr Wan af radte namnteckningar tills witare. Hr Wikström förllarade fig instämma si hr ords:s yttranden; men ansåg fig föga kunna göra det med afscende på spirituosa; Erkände, att upplysning och öfwertygelse wisserligen werkade delwis, men icke så som wi önskade, hwillet lätt bewistes deraf, att flera hundra tusen lannor årligen lonsumerades, ansåg en åtgärd för hämmande af superiet wara nästan aldra wigtigast, trodde att en föres ning af arbetare i sådant syfte skulle lemna goda resultater; Upprepade: blotta öfwertygelsen, utan Yttre åtgärder, Hjels per icke, det är ett sattum, att en fyll: hund ite är mältig till någonting adraminst att, omgiswen af frestelser, förbättra sig sjelf; Ansåg, att en öfmerenstommelfe under dessa betryckta förhållanden ffulle lunna åstadkomma trenne särskilda tillgängar af att afstå från öfmerflödsartitlar, bereda arbete och åstadkomma nytterhet och widhöll att förslag borde fram ställas i fådant syste. Hr ordf. biträr dande hr Wes åsigter, fare fig måhända fe en widsträcktare grund för den närmar rande nödens afhjelpande och förebyggande för kommande tider; påstod det wara en olycka för wåra bygder, att suvperiet ide ansågs för en skam. Hr Engberg instämde oc) anfåg fig knappt weta, hwad som wore att tillägga för att icke omr säga det förr sagda, önskade, att man snart mätte komma derhän, att det wore heder att wara hederlig karl; att nu för tiden lasters bedrifwande ansägs suart sagt hederligt; påpetade att wårt land ända till ytterlighet är nedsäntt i brämmins: konsumtion d. w. s. i att både bränna och supa; Hoppades, att sunda principer allt mera skulle göra sig gållande och att en snar framtid skulle medföra äfwen den lärdomen, att ingen wille låna eller anförtro den något, som i någor måtta fördrifwer sin tid på krogen; androg widare, såsom tydliga bewis på landets sjnklighet och mindre goda ordning, att den enes hjelp nästan uteslutande sker på en annans betostnad, fom då mäste utsugas och blottas. Önfkade, att en före: slagen lomitö måtte utses af arbetande och ide af styrande personer. Hr Vik ström instämde och widhöll, att hinder utifrån borde åstadkommas mot spirituosa. Hr Eunberg talade ytterligare för nöd wändigheten af att åstadkomma en större förftånds-utwecling och hänwisade den uns drande till fig sjelf; påstod att werlden egde dugliga personer bland arbetaren; att Amerita följde den idsen att ide upp: höja någon till högre befattningar, fom ide warit arbetare eller icke genom egen erfaren kände arbetarens från löntagarens skijida ställning och olika behof; att masfans nuwarande okunnighet korsade ut: wägarna till bättre omständigheter; ön skade att en blifwande fomite måtte lägga wigt på att utarbeta tidsenliga reglor oc menade, att tidsenligheten tunde winnas, om den från andra Håll wunna ers farenheten begagnades. Tal. anfåg mi dare, att arbetaren owilkorligen mäste ha en mera lätt atkomlig summa pengar, om han skulle undgå den swåra nödwändigheten att begära fattigunderstöd; och en underwisningsanstalt, om han fulte und. Q2 FC. ääÄe