Norrländska Korrespondenten – 28 februari 1868, sida 2

Önrman en mycket ful grimace och ruskade på sig som en omornad mops — gifte sig 1855 med fröken Eva, hvilken då ansågs göra ett förmånligt parti, enär högstdensamme var egare af tvenne bruk i Bergslagen och en större landtegendom i Södertörn. Unga herrskapet begaf sig straxt efter brölloppet på resor genom Kontinenten och uppehöll sig särdeles länge i Baden Baden. Det hviskades slutligen i Norrtelje att grefven spelat sig pank, samt att han förskrifvit bruk och egendom till en viss lycksökare, grosshandlaren S— (här nämnde Öhrman ett namn, som grannlagenheten förbjuder mig att återge, alldenstund mannen ännu lefver och befinner dig i hög vålmåga). Det dröjde icke länge förrän hviskningarne blefvo allt för högljudda, och en vacker dag kommer ut till landsbyggden, der kammarrådets under sommarferierna vistades, en af deras förnäma anhöriga och förbereder på nödvändigheten att hufvudstupa resa till BadenBaden för att hemta tillbaka. . . gissa hvem? — Jag förstår: grefvinnan X — Träffadt; men som enka! — Nå och grefven heunes man? — Med egen hand skjuten för pannan, — Bedröfligt; men den vanliga sviten af den hemskaste bland lidelser, spelpassionen.