Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1868, sida 3

Nöden i Finland. Följande wadkra, behjertanswärda upp: maning, föranlerd af den sörsärliga nöd, som räder i Finland och hwarom tidnin: garna meddelat atslilliga rörande ffildrins gar, är insänd till Posttidningen. Den Heliga Strijt omtalar en fattig, from enta, hwars oljelrula genom et underwerk, flödade få ritkt af olja, att hon derigenom ide blott lunde rädda finn föner från träldom, utan äfwen Hade öfwer af den himmelska gåswan. Detta fföna underwert från Gamla Testamentets dagar förnyas inom Iriftenheten. Når den lärletssulla gismilöheten delar med fig af fina häfwor, då werer afwen det lilla cd) sörwandlas till en himmelsk lälla of lindring och höjt. Wåra unorrländska bröder haswa erhål, lit hjelp från när och sjerran. De äro Swerigces söner, och Swerige är den fattiga enkan, hwars kruta, genom ett underwerk, flödat af olja. Har dock ide en droppe äfwen nu blijwit öfwer? Ur det ide fortfarande få, att den fattige willigast uch tärle:esullast bispringar d den sattiga brodern? Se! på andra sidan om Bottniska wi len stå obesådda tegar, öfwergifna hem; der har, sedan kriget 1853—1856 slöl lade säderro, tio ärs misswert härjat landet, och grymmast det fiftjörflutna året. Der är det, mera än annorstädes, mörlt, sörtwifladt, stumt; ite en tlagan ens höjes derifrån. Så är det finska folfet, jom fordom, under långa a delade ljuft och ledt med det swensta pröspadt. Afwen fremmande nationer haswa gif: wit biftånd åt wära norrländska bröder. Slulle då ide de bättre lottade bland oss länna det fåfom en dyr pligt, att, efter fin förmåga, söka lindra nöden hos dem, fom ännu lida? nn C—